Jag tittar länge på reklambladet som ramlat ner på hallmattan. Fönsterputs kontor Stockholm har  någon skrivit och jag undrar förstrött om det verkligen kan anses vara en korrekt mening. Men efter ett tag sprider sig kaffedoften i lägenheten och jag glömmer reklambladet på hallmattan. Som jag har längtat efter den här koppen kaffe. Det finns få saker som gör att jag faktiskt känner mig vaken som en dusch och en kopp kaffe. Däremot är jag aldrig sugen på kaffe tidigt på morgonen och den första koppen dricker jag sällan före klockan tio. Många andra verkar vara i behov av en kopp kaffe för att över huvud taget komma upp ur sängen. Jag funderar på hur nyttigt det egentligen är med den mängd kaffe som vi häller i oss varje dag. Jag har hört någonstans att kaffe skulle ha klassats som en drog om det introducerades på marknaden idag. Kanske stämmer det, kanske inte. Det verkar lite överdrivet tycker jag eftersom jag sällan har sett någon fara illa av kaffe eller bli så beroende att de är beredda att gå över lik för att få en kopp till. Kanske är det i och för sig ingen drog som är så stark, det kanske bara är antidrogpropaganda som sprids. Vad vet jag, jag har ju aldrig ens testat något starkare än en mellanöl. Jag förstår liksom inte charmen med att proppa kroppen full med grejer som den inte mår bra av. Det finns ju så mycket gott som den faktiskt mår alldeles prima av och då tänker jag att det är bättre att fylla kroppen med det. Inte för att jag kanske är den som mår bäst i min umgängeskrets. Jag har ju både migrän och diskbråck så jag borde kanske börja med saker som är mindre bra för kroppen än chiafrön och gojibär.

fönsterputs kontor stockholm